Blodtryck

Det är vanligt med högt blodtryck (hypertoni) vid njursvikt och det finns ett stort antal blodtryckssänkande läkemedel på marknaden. Hypertoni definieras som ett övre tryck (systoliskt) på mer än 140 eller ett lägre tryck på mer än 90 (diastoliskt) uppmätt vid minst tre tillfällen. Vilken blodtrycksnivå man strävar efter är till viss del individuell och grundsjukdomen bestämmer till stor del vilka blodtrycksläkemedel man väljer att använda. Vid vissa sjukdomstillstånd, t.ex. diabetes och njursjukdom, är det extra viktigt att ha ett lägre blodtryck. Vid njursvikt strävar man efter att komma under 130/80 i blodtryck. Om man har diabetes eller mycket äggvita i urinen bör blodtrycket sänkas ytterligare. De olika blodtryckssänkande preparaten indelas i olika läkemedelsgrupper. Preparat inom samma grupp har samma verkningssätt. Ofta är det nödvändigt att kombinera läkemedel från flera läkemedelsgrupper för att nå önskad blodtrycksnivå. De vanligaste grupperna är: Betablockerare Kalciumflödeshämmare ACE-hämmare och Angiotensin II-antagonister Urindrivande läkemedel		Högt blodtryck (hypertoni) är en av våra vanligaste ”folksjukdomar”. Det är njurarna som reglerar kroppens vatten- och saltbalans; funktioner som är direkt avgörande för blodtrycksnivån. Det är viktigt att behandla förhöjt blodtryck eftersom det utgör en riskfaktor att drabbas av stroke (slaganfall), hjärtinfarkt, cirkulationsstörning i benen, samt njurpåverkan. Eftersom högt blodtryck ”sliter” på njurarna, bidrar det till ytterligare försämring av njurfunktionen.

Betablockerare: Denna grupp verkar genom att påverka hjärtat så att slagvolymen (mängd blod som pumpas ut från hjärtat) minskar. Betablockerare minskar även blodkärlens motstånd. De vanligaste biverkningarna till betablockerare är trötthet, kyla i händer och fötter samt sömnstörningar. Betablockerare kan också i vissa fall förvärra astma.

Kalciumflödeshämmare: Kalcium är ett mineral som har betydelse för regleringen av en mängd olika reaktioner i kroppen. Genom att hämma kalciuminflödet till muskelcellerna sker en vidgning av blodkärlen. Effekten blir att kärlmotståndet minskar och blodtrycket sjunker. De vanligaste biverkningarna är ankelsvullnad, huvudvärk, ansiktsrodnad och förstoppning.

ACE-hämmare och Angiotensin II-antagonister: Dessa två läkemedelstyper har under senare år blivit hörnstenar vid behandling av njursvikt, hjärtsvikt, blodtrycksreglering (särskilt vid diabetes) och vid hög utsöndring av äggvita i urinen. Båda läkemedelsgrupperna verkar genom att påverka hormonet Angiotensin II (AII) - ett hormon som sköter kroppens blodtrycksreglering. ACE (Angiotensin Converting Enzyme) är ett enzym som behövs för att AII-hormonet ska kunna bildas. ACE-hämmarna verkar genom att hindra denna process. AII-antagonisterna verkar genom att ”sätta sig i vägen” för hormonet AII på de speciella fästpunkter (receptorer) som angiotensin normalt binds till. De vanligaste biverkningarna till ACE hämmare är rethosta, yrsel, lågt blodtryck och illamående. De vanligaste biverkningarna till AII-antagonister är yrsel och lågt blodtryck.

Urindrivande läkemedel Urindrivande läkemedel används vid njursvikt för att öka utsöndringen av vatten. På så vis minskar man risken för övervätskning. Ett annat skäl att medicinera med urindrivande läkemedel är att sänka blodtrycket. Även vid hjärtsviktsbehandling spelar urindrivande läkemedel en viktig roll. Medicinen verkar genom att öka utsöndringen av olika salter så som klorid, natrium och kalium. Salterna drar i sin tur med sig vatten. På det viset ökar urinmängderna. De vanligaste biverkningarna är lågt blodtryck (som kan ge yrsel) samt lågt kaliumvärde i blodet. En ökad risk för gikt finns också. Njurdagboken är framtagen av Pagels A, Wång M, Eriksson A*, Magnusson A och Melander S** Karolinska Universitetssjukhuset, *Universitetssjukhuset i Linköping.		Njurarna reglerar kroppens vätskebalans. För mycket vätska i kroppen leder till att vattnet passerar ut i vävnaderna vilket leder till svullnad. Om vattnet lägger sig i lungvävnaden kan man få andningssvårigheter. Ett annat tecken på övervätskning är högt blodtryck. Vid njursvikt fungerar ofta vätskebalansen sämre. Av den orsaken kan man behöva urindrivande läkemedel som ökar urinmängderna.